Mynta

Den tåligaste av dom tåliga i min trädgård. Jag kommer inte ens ihåg när jag köpte den så det måste ha varit minst 5 år sen. Jag var på trädgårdsmässan i Älvsjö och vad köper jag av ALLT som finns att köpa där. Jag blev rädd. Ville inte köpa någonting krävande med konstigt namn. Av alla fina, underbara, härliga växter man kan omge sig med och unna sig på en mässa så väljer jag att köpa en mynta. Vissligen både en rosenmynta och en äppelmynta oxå men det är grönmyntan som fortfarande lever.
Äppelmyntan rymde och dyker ibland upp både här och där men inte där jag vill ha den.
Såg framför mig en rabatt med olika myntor (utopia) massor med äppelmynta i fina rader och rosenmynta i små tuvor och grönmynta längst bak.
Ja, det var väl därför jag köpte tre små krukor, en av varje. Läste på duktigt och insåg att min rabatt av grönmynta kanske skulle ta över, planterade den och höll ett noga öga på den ifall den skulle få för sig något. Den skrek till av lycka över att vara fri och satte igång att växa. Inte på höjden som jag hoppades utan åt alla håll på engång. Slet upp den och kastade ner den i en zinkbalja utan botten. Och flyttade och flyttade och flyttade för den där baljan gjorde sig ingenstans. Tillslut fick hon stå och skämmas efter en husvägg som man inte ser varje gång man går förbi huset.
Och varje sommar så prunkade det ur den där baljan.
Ett år blev vi hooked på drinken mojito. Och insåg att om vi ska drika drinkar med mynta så måste vi ha MASSOR! Så jag släppte lös henne igen... fast jag planterade henne den här gången på ett hopplöst nässelsnår, stenigt och dant, knappt ingen jord och jag kommer förmodligen ångra mig någongång. Men hon har varit där i två somraroch nu ÄGER hon nässlorna.