så ställdes saker dit, så fina så nu får dom stå kvar. Det är hundens liggplats som ingenting kan växa på. Men nu får hon hitta ny.
Men gräset, gräset ser för sorgligt ut. Jag gråter inombords för det var ett sånt härligt fjunigt gräs förra året.
Jag har ägnat några dagar till att plocka bort grobladen
jag hörde att dom kväver mattan.
men det kanske vore barmhärtigast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar